I bland så kan man vara ute och cykla....
I bland så kan man vara ute och cykla helt åt fel håll.
Man kan ju undra om det ofta brukar cykla folk här i häcken eftersom
dem har varit tvungna att sätta en en skylt här????
Ha, ha naturligtvis så är det ju inte så utan häcken har vuxit en
del sedan stolpen "planeterades" där.
Jag kom i håg när jag tog bilden i höstas när jag och killarna var på
hemväg från Godishuset en lördag.
När jag stod där och fotade så kom en herre förbi som bodde
på gatan och han förstod nog inte det roliga
i det hela. Han bara muttrade när han gick förbi.
Jag hann inte fota färdigt innan han gick förbi mig
och ibland så kan jag känna sig "dum" om folk går förbi
när jag tar kort. En sak är att fota i skogen eller intill en
vacker promenadväg, det är på något sett "tillåtet" och då kan
man småprata med folk som går förbi utan att "skämmas".
Men på "fel" plats så kan det kännas konstigt och det
fick verkligen denna herre mig att känna mig.
Nog om detta.
Jag är lite "onormal" det vet jag. Det kan folk i min
omgivning intyga. En del fnissar och stannar upp
och tittar medans några komenterar. Vissa kommer av sig helt
och undrar vad som "hände". Särskilt nya bekantskaper.
Några har jag skrämt rejält så att dem nästan har blivit arga, fast jag
bedyrar att jag inte kunde hjälpa det.
Svårast är det när jag är själv på tex Willys eller Maxi.
Oftast händer det vid mjölkdisken eller vid tvättmedels-hyllan.
Till och med när jag har varit på vattengympan så skrattar
de åt mig. Folk kan vara så impulsiva och spontana att jag
blir ännu mer skenerad och nästan skäms, precis som som om
det är mitt fel att omgivningen är som den är.
Till och med mina barn och min man skrattar åt mig.
En sak att grannarna gör det när jag kommer hem
men att ens egen familj inte vet bättre än att de gör
narr av mig. Det känns ända in i hjärtat så att jag själv till och med
kan skratta så att tårarna rinner.
Det är inte värre än att det handlar om mina nysningar.
Det låter lite specielt om mina nysningar och är än
"källa till glädje" för omgivningen.
Jag har inte räknat hur många gånger om dagen jag nyser men
det är fler gånger än genomsnittet av vad befolknignen gör.
Min näsa är känslig för dofter, damm, kyla, starka dofter eller
vad det nu är som virvlar runt i luften.
Hade jag varit en "känslig" person så skulle jag nog undvika att
vistas bland folk som jag inte känner eftersom jag rätt ofta nyser i
livsmedelsaffärer.
En gång blev jag "egenkänd" av en arbetskamrat när jag handlade
på Maxi när jag nös. Hon stod på andra sidan av en hylla och hörde mig.
"-Jaha, jag hör att Mia är här och handlar" sa hon.
Nu när jag är förkyld så blir det ännu mer nysningar.
Nu får det räcka för i dag.
Kram från en "näppt" näsa
Kommentarer
Trackback
