Maräng
Vill bara dela med mig av en
underbar bild på
yngsta sonen.
Hundar och deras "förare"
För det första är jag inte hundrädd. Gillar hundar och har alltid önskat att bli ägare till en hund.
Nu hade jag turen att två av min kompisar hade hund när jag växte upp så jag har
i all fall sett och umgåtts med hundar på nära håll. En golden retriver hade jag
gärna varit ägare tillom det nu hade getts möjligheter till det.
Men nu till mina reflektioner. När jag är ute och går så möter jag ofta hundar och dess ägare.
Man ser rätt tydligt på långt håll vad det är för "typ" av hund och ägare, inte alltid men ofta.
Vissa har långt koppel mellan sig och hunden och vissa inte. Nu kan man ju tro att de som har ett långt koppel mellan sig och hundern har en hund som är lydig och kan gå med slakt koppel utan att göra utfall mot första bästa som dem möter. Men så är det ju inte. Är gångvägen bred så kan man ju bedömma hur långt i från man behöver gå för att vara på tryggt avstånd i fall hunder får för sig att den vill hälsa och sträcker ut koppet mellan sig och ägaren.
Dessa häftiga och oväntade rörelser från hunden upplever jag som fruktansvärt svåra att bemöta.
När jag går i en relativt snabb takt så tar det en stund innan man får stopp på påkarna.
Som sagt så är jag inte rädd för själva hunden.
Utan för att ramla eller trampa snett eller i värsta fall ramla på hunden.
Vad skulle ägaren säga då om hunden blir "platt"? Vems är felet? Mitt eller hundägarens?
Jag anser att det är hundägarens eftersom den inte har kontroll över hunden.
I kväll mötte jag två ägare till en hund. ¨Båda hade reflexväst, som jag och framför dem gick en hund utan koppel. Jag hade precis svängt vänster och mötte dem på en smal trottoar, jag skulle svänga åt höger men hunden blev naturligtvis nyfiken på mig och skulle hälsa. Jag drar instingtivt alltid upp händerna för jag vill inte ha "våt" puss på mina händer. Ägaren stampade i marken coh ropade till sin hund. Jag snubblade snabbt vidare och hörde inte om hon sa något till mig eftersom jag lyssnade på radion. Tycker bara det är allmänt pinsmt att ägarna inte har sina hundar kopplade. Hon ansåg säkert att hon har hunder under uppsikt och koll på den.
Men jag blir arg för det finns ju ändå en snubbel risk i mötet
och det vill jag ju inte vara med om. Nästa gång något liknande händer
så får jag väll vara tuffare och uppmana ägarna att ha sina hundar kopplade.
Vad tycker ni?
Nu hade jag turen att två av min kompisar hade hund när jag växte upp så jag har
i all fall sett och umgåtts med hundar på nära håll. En golden retriver hade jag
gärna varit ägare tillom det nu hade getts möjligheter till det.
Men nu till mina reflektioner. När jag är ute och går så möter jag ofta hundar och dess ägare.
Man ser rätt tydligt på långt håll vad det är för "typ" av hund och ägare, inte alltid men ofta.
Vissa har långt koppel mellan sig och hunden och vissa inte. Nu kan man ju tro att de som har ett långt koppel mellan sig och hundern har en hund som är lydig och kan gå med slakt koppel utan att göra utfall mot första bästa som dem möter. Men så är det ju inte. Är gångvägen bred så kan man ju bedömma hur långt i från man behöver gå för att vara på tryggt avstånd i fall hunder får för sig att den vill hälsa och sträcker ut koppet mellan sig och ägaren.
Dessa häftiga och oväntade rörelser från hunden upplever jag som fruktansvärt svåra att bemöta.
När jag går i en relativt snabb takt så tar det en stund innan man får stopp på påkarna.
Som sagt så är jag inte rädd för själva hunden.
Utan för att ramla eller trampa snett eller i värsta fall ramla på hunden.
Vad skulle ägaren säga då om hunden blir "platt"? Vems är felet? Mitt eller hundägarens?
Jag anser att det är hundägarens eftersom den inte har kontroll över hunden.
I kväll mötte jag två ägare till en hund. ¨Båda hade reflexväst, som jag och framför dem gick en hund utan koppel. Jag hade precis svängt vänster och mötte dem på en smal trottoar, jag skulle svänga åt höger men hunden blev naturligtvis nyfiken på mig och skulle hälsa. Jag drar instingtivt alltid upp händerna för jag vill inte ha "våt" puss på mina händer. Ägaren stampade i marken coh ropade till sin hund. Jag snubblade snabbt vidare och hörde inte om hon sa något till mig eftersom jag lyssnade på radion. Tycker bara det är allmänt pinsmt att ägarna inte har sina hundar kopplade. Hon ansåg säkert att hon har hunder under uppsikt och koll på den.
Men jag blir arg för det finns ju ändå en snubbel risk i mötet
och det vill jag ju inte vara med om. Nästa gång något liknande händer
så får jag väll vara tuffare och uppmana ägarna att ha sina hundar kopplade.
Vad tycker ni?
