Jag fick inte följa med....
....på kalas i dag för jag har inte varit snäll...jag menar sjuk naturligtvis.
Men man kan ju börja undra om jag har varit snäll alltså. För jag är ju sjuk.
Vad har jag gjort för ont. Först var jag hemma en vecka med förkylning och gick till läkaren.
En förhöjd snabbsänka manade på en penicillin kur. Då blev jag frisk.
Så gick det en vecka och så började jag känna den välbekanta stickande känslan i halsen.
Tänkte att de går nog över. Nu var jag inte lika duktig och tog det inte lika lugnt och gick
dumt i väg och arbetade ( förlåt alla kollegor om jag bidragit till era förkylningar ).
Så i går kurade jag i hop mig i soffan och klagade på att jag frös.
Gå och lägg dig då var uppmaningen från gubben.
Sagt och gjort. Den 7 åriga sonen fick agera kamin bredvid mamma.
Han tyckte det var lite väl varmt under mammas dubbla täcken och dubbla filt lager.
Vi somnade gott och jag vaknade efter en timme med feber.
Nu blev det till att skala av alla täcken och skicka en medhjälpare i form
av en 15 årig son efter Alvedon och vattenflaska. Ja ja. När jag inte somnat
efter en timme så tänkte jag att en stund vid datorn kanske kan hjälpa.
Nu var det tyst i huset och godis skålen ropade på mig.
Men jag åt lite fil och puffar innan så godiset räknas inte.
Nu skall jag inte besvära er mer och jag skall inte nämna något alls
om den hosta jag har haft och som kan få vem som helst att tappa andan.
I morse sa maken att nu får du inte följa med på kalas i kväll så det så.
Det kände jag heller inte att denna kropp skulle mäkta med.
