Advent
En del tycker nog julen är sorglig och ensam.
Jag kommer i håg att Arne Waise pratade om det att vara ensam på julafton ett år han var julvärd.
Jag kommer inte i håg exakt vad han sa med andemeningen var att om man
sitter ensam hemma på jul så är man dock inte ensam eftersom man sitter och tittar på tv.
Han satt ju oxå där ensam och var ensam under hela julafton.
Då kunde han och alla andra sitta där ensamma tillsammans.
Det kunde ju vara rätt mysigt det också om man tänkte efter.
Det känns härligt i alla fall tycker jag att man har fått en försmak av julen
nu när julstjärnor och julstakar och kyrkan har kommit fram ur sina lådor.
I går lördag var vi på julmarknad i församlingshemmet. En tradition.
Den yngsta sonen köpte lotter för fem kronor styck och det var vinst varje gång.
Det tog aldrig slut på lusten att ta lotter och den glädjen ville¨
vi inte ta från honom. En hel pappers påse blev det.
I andra delen i församlingshemmer var det loppis och
där hittade vi lite att köpa. Jag hade siktat in mig på de
virkade dukarna och jag hittade några stycken så jag är mer än nöjd.
Lotterna som vi köpte var det ingen vinst på men vad gör väl det.
Innan vi åkte hem så gick vi på Lions loppis och jag köpte två dukar och
en ljuslyckta som jag kollat in för ett par veckor sedan. Tänkte att
är de kvar i dag så är det meningen att jag skall köpa dem.
Denna lilla söta "pepparkaksduk" köpte jag på loppisen,
Det blev lite oskärpa eftersom jag tog utan blixt.
Tomtarna som har västar på sig är från -60 talet.
De andra två föddes på -80 talet.
Här håller M på att ställa iordning kyrkan. Han grejade länge och väl
och ställde i ordning bytte plats på tomtar och visemän.
Alla figurer fick sin plats av en speciell anledning. Jag har inte haft något
finger med i det hela utan jag vill att han skall få råda som han vill.
En av tomtarna har flyttat in i kyrkan.
Jag satte en lussebulledeg på kvällen och M var med och bakade och
gjorde lussekatter i långa banor. Skärpan hamndade på grytvantarna
som ni kan se men det kan hända i ivern över att fota och inte
kollar inställningen på kameran.
För det mesta när vi bakar så brukar vi göra det på köksbordet
och alla tre killarna brukar hjälpa till , men i går så blev det bara vi två
lite mer"informellt" vid diskbänken.
I morgon är det måndag och en ny arbetsvecka.
Ha det så bra i decemberyran.
Hurra hurra Hurra Hurra
Det berör honom inte särskilt att han har fyllt moppe.
Han har fått pengar i present av dem närmaste släktingarna och även av oss.
Det är svårt att hitta på present till en som har allt.
Han önskar sig en videokamera och det är ju dyra saker.
Kanske blir det en ny till familjen framöver som han kan få låna.
Det är mycket som man vill ha.
Denna dagen är oxå lite speciell för mig eftersom jag blev Guldmedlem på
viktväktarna den dagen han fyllde ett år.Jag och en väninna började på vv när
vi fått barn. Då var han 4 mån och jag "ammade bort 24 kg" på 8 månader.
Nu skall jag se om jag kan gå i mål igen. Om fyra månader fyller
jag år så det kan vara lite snävt men till semestern så
SKALL allt vara borta.
Medans mannen var och beställde pizza till middag
så gick jag och vägde mig på vv.
Det blev -1,6 kg denna veckan. Jag åt ingen pizza för jag åt en soppa.
Fikade på kladdkaka och åt nog 4 points för mycket i dag.
Så denna veckan har jag lite att "leva upp till".
Jag skall ha minus även denna vecka har jag bestämt, så det så.
Så här glad kan man se ut när man fyller år.
Jag tror han är rätt nöjd när han får sitta här
vid datorn faktiskt....
.... eller så sitter han här och spelar.
Så här skoj kan man ha det när storebror firas.
Jag har varit på en morgon promenad
Kallt om kinderna men skönt -6 grader. Gillar att lyssna på radion eller musik eller
om jag har en bok så är lyckan total. Några bilder tog jag med mobilkameran i alla fall.
Jag hade glasögonen på mig och det är inte så praktiskt när det är så kallt och det blir imma
på glasögonen. Samtidigt så fick jag torka ögat hela tiden. Full koll på läget ialla fall.
Smältvattnet har bildat istappar i solskenet
Jag önskar mig en liten lagom kamera att ha
med mig när jag går mina rundor i skogen.
Nu är jag snart hemma igen
Jag har gått 6505 steg.
Arobic pass
Kvällen började med ett Arobic pass.
Ett väldigt enkelt sådant för vi var många nybörjare,
Det var mitt första någonsin och skolgymnastiksalen var utröstad med speglar.
I den vill man helst inte titta.
Jag tittade mest på instruktoören och vilka steg man skulle ta.
Jag räknade steg och hej och hå.
Rätt som det var så kom jag av mig och det gick inte att
komma rätt förän vi började om från början.
Sedan tog jag för långa steg och då var det svårt
att hinna med samt att träna med hala
strumpor var heller inte till min fördel.
Kul var det i alla fall och det gav mer smak.
Promenaden är avklarad
Sammanlagt 6220 steg men
jag behöver mer steg föra att komma upp i 10 000.
Så det får nog bli en kvällspromenad i dag eftersom jag är ledig och inte
kommer upp i steg annars.
De här korten tog jag med mobilen.
Nu skall jag snart ta en promenad
Lägg gärna en kommentar så att jag vet om ni har koll på mig
Ha det gott eller "gått" kanske jag skall skriva
En prommis
Det ökade på stegantalet i dag.
Tog på mig min nya reflexväst och tog en promenad på 45 minuter. Det gav 2,5 motions p.
Middagen stod på bordet när jag kom hem. Kyckling med fullkornsris och kokt broccoli.
Creme Bonjour 13% vitlök & örter var mums till.
Det går även att göra mumsiga tunnbrödsrullar med Creme bonjour på.
Bre på hela brödet och lägg Ruccola sallad som får sticka ut lite vid kortändan.
Rulla ihop och dela på mitten så har ni ett gott tilltugg till all sorts bjudmat.
Jag mumsade även i mig en Lemon Dream från VV 1.5 p till kaffet.
Stegräknaren har stannat på 9470 steg i dag.
Det här är jag....
Nu har jag den som målbild. Min son
hjälpte mig att göra den i Photo shop.
Jag trodde först inte att det var så lätt att
manipulera bilder. Men nu har jag lärt mig det själv.
Nu kan jag lägga ner allt vad viktminskning heter och börja
redigera mina bilder så att jag får
de som jag vill ha de.
Oh nej så enkelt är det inte men kul är det att leka lite.
Nu är jag nog på topp igen. Det gäller att profilera sig har jag förstått.
Det går ju inte för sig att att starta en blogg och inte sedan uppdatera den. Det hör ju inte til god ton precis.
Men vad skall man med en blogg till egentligen? Till vilken nytta är den?
Jag har nog mest behållning av att läsa andras än att skriva själv...... trodde jag.
Jag har upplevt att jag kan skriva långa romaner när jag komenterar andras inlägg och glida in på
allt möjligt då.
Så tänker jag varför skriver jag inte om detta i min blogg om det är något som berör mig?
Det funderar jag på.
Sedan vet jag nog inte vilken inriktning min blogg kommer att ta. Jag har mina funderingar
och vet ännu inte men det ger sig nog snart.
Men en sak som börjat att rätta till sig är att jag börjar få kläm på mitt nya Viktväktarmedlemskap.
Nu är jag inne på min fjärde vecka och jag har blivit månads medlem och får en egen "hemsida"
där jag skriver in vad jag äter.
Väldigt lätt och överskådligt. Gillar att ha det på datorn när man ser vad man kan planera att äta
och se hur långt alla points kan räcka.
Eftersom jag redan är ständig medlem så borde jag inte väga mer än 2 kg plus min målvikt högst.
Men det gör jag inte. Lägg till en tvåa till så vet ni hur mycket jag vill tappa.
Nog om detta. Snart är visst maten färdig oxå. Bra att ha en make i köket.
Ett sjukt inlägg med inblandning av spets
Är ni glada? Jag är halvglad och trött på att vara sjuk. Som sagt så har jag varit hemma denna
veckan och trodde att på fredag kan jag nog gå och jobba. Men så tog förkylningen en ny vända i
går igen med ont i halsen och ont i "ansiktet". Det sist nämna instämmer på bihållerna.
Snälla dokton, alias Linne´, skrev ut lite pencelin.
Sedan pratade vi om vardagliga görmål och om vad man kan göra för
att förgylla tillvaron....
Från och med nu så kan inga baciller fastna på mig...
Nu till spetsen. Såg en vacker känning hos en vän en gång.
Den var utsmyckad med vacker spets.
Men granskade man den på mycket nära håll så såg man
att den var vändsydd. Till och med proffsen kan göra fel.
Då gör det inte så mycket om det blir "bak och fram" emellanåt.
På detta sett vill jag tacka för de vackra spetsarna som jag fick förra veckan.
En vänlig själ skänkte mig dessa eftersom hon vet att jag
kan ha nytta av dem. Ni får se ett axplock av spetsarna tillsammans
med min rosa morgonrock och " Hoppis Peppis" som lill killen
döpt den till. Anledningen till att min rosa morgonrock är
med i "instalationen" är helt enkelt att det har varit
"jag och den" i soffan denna veckan.
Min första ritade bild på bloggen.
Så här blev det när jag tränade på att måla
Jag har fortfarande en del att lära mig men alla är vi barn i början.
Hårfager
Den blivande 15 åringen har flaggat för att han nog behöver klippas. Det kan jag hålla med om!
Men jag förstod inte att han menade allvar.
Gubben har förevigat detta ögonblick.
En ny dammsugare
En ny dammsugare och en sjuk fru har fått gubben
att börja dammsuga. Om er dammsugare
fungerar så sluta att dammsuga och påstå att den inte
fungerar. Har ni en make som är det minsta
intresserad av teknik så kommer han att börja dammsuga.
Nu hade jag tur att vår dammsugare
redan var sönder och jag behövde inte påstå att den var det.
Säger er gubbe att den visst fungerar så påstå motsatsen
tills han dammsugit hela huset.
Nu tror jag inte att jag kommer att behöva tjata på
gubben att han skall dammsuga i framtiden lika ofta nu
när den är ny.
Tänk om vi kunde hitta sonens mobil också.
Hur kunde det bli så här?
Jo jag virkade med ett prickigt garn.
Skämt och sido. Jag har bara lekt med
färgerna igen.
Jag fick inte följa med....
....på kalas i dag för jag har inte varit snäll...jag menar sjuk naturligtvis.
Men man kan ju börja undra om jag har varit snäll alltså. För jag är ju sjuk.
Vad har jag gjort för ont. Först var jag hemma en vecka med förkylning och gick till läkaren.
En förhöjd snabbsänka manade på en penicillin kur. Då blev jag frisk.
Så gick det en vecka och så började jag känna den välbekanta stickande känslan i halsen.
Tänkte att de går nog över. Nu var jag inte lika duktig och tog det inte lika lugnt och gick
dumt i väg och arbetade ( förlåt alla kollegor om jag bidragit till era förkylningar ).
Så i går kurade jag i hop mig i soffan och klagade på att jag frös.
Gå och lägg dig då var uppmaningen från gubben.
Sagt och gjort. Den 7 åriga sonen fick agera kamin bredvid mamma.
Han tyckte det var lite väl varmt under mammas dubbla täcken och dubbla filt lager.
Vi somnade gott och jag vaknade efter en timme med feber.
Nu blev det till att skala av alla täcken och skicka en medhjälpare i form
av en 15 årig son efter Alvedon och vattenflaska. Ja ja. När jag inte somnat
efter en timme så tänkte jag att en stund vid datorn kanske kan hjälpa.
Nu var det tyst i huset och godis skålen ropade på mig.
Men jag åt lite fil och puffar innan så godiset räknas inte.
Nu skall jag inte besvära er mer och jag skall inte nämna något alls
om den hosta jag har haft och som kan få vem som helst att tappa andan.
I morse sa maken att nu får du inte följa med på kalas i kväll så det så.
Det kände jag heller inte att denna kropp skulle mäkta med.
